Kroppsideal och kroppshets

Vi lever i ett ytligt samhälle där vi dagligen tacklas med ideal som vårt samhälle målar upp. Vilket självklart är väldigt jobbigt och svårt att många gånger hantera. Jag vet själv hur svårt det kan vara. Jag har varit där ett ex antal gånger. Jag fick frågan på hur jag ser på kroppsideal och kroppshetsen vilket är ett relevant ämne att diskutera kring.

Under större delen av mitt liv har jag varit nöjd över min kropp. Har accepterat och insett att kroppen förändrats med tiden och att man inte kan vara helt "perfekt" om det nu finns ett sådant ord. När jag var yngre brydde jag väl mig inte speciellt mycket kring ämnet och så. Det är mer nu som äldre jag börjat bry mig mer kring hur jag ser ut och vad jag äter och vikten av att motionera/träna. Har tränat i stort sett hela mitt liv så har inte tänkt så mycket just på den punkten förens nu när jag dragit ned på ingå just i en sport. Innan har det fallit mer naturligt att röra på sig och äta bra. I och med skolan också så har det blivit svår prioriterat för mig jämfört med tidigare. Har dock nu på senare år som sagt ovan bara försökt göra så gott jag kan, äta sunt, leva sunt och unna ibland. Det är svårt, men någonting man får kämpa för. Man skall inte fixera sig så mycket kring hur man ser ut. Äter man sunt och tränar regelbundet så räcker det där. Viktigast är att man mår bra inifrån. Sedan är ju det svårt att göra det i och med att vi tjejer har en tendens att ändå fixera oss vid våra kroppar. Jag vet hur det är och det är jobbigt. När man inte själv är nöjd med sig själv så är det svårt att tycka det sedan även om andra säger åt än att man är superfin och skall vara nöjd.

En stor vändningspunkt i mitt liv skulle jag nog säga var mina p-piller. Hade dem i ett halvår tills jag insåg att jag mådde så fruktansvärt dåligt utav dem. Till en början mådde jag superbra och var nöjd. Tills nu efter sommaren då jag insåg hur dålig inverkan dem hade på mig. Dels gick jag upp i vikt, så mycket så jag själv fick grov ångest. Säkerligen inget man märker av utåt mer än att jag fick lite mer höfter än tidigare. Men jag själv, mådde så dåligt. Jag var ständigt nere att jag höll på att nästan bli deprimerad. De två faktorerna i kombination var ingen succé så att säga.. Alltså har jag själv varit där och mått dåligt. Men nu i efterhand efter ha slutat med dem mår jag mycket bättre och försöker igen inse och tycka jag själv är vacker. Det är någonting som sitter inne i en och är svårt att bortse från när man ständigt är omringad av kroppshetsen vi ständigt upplever.

Det bästa man kan göra är att fokusera på sig själv och försöka bortse all kroppshets som knackar på dörren. Man får inse att den "osäkerhet" eller misstycket man har hos sig själv inte försvinner i viktminskning, den beror inte på antal kilon UTAN på sättet man väljer att se på sig själv.

Vi alla har olika förutsättningar gällande saker. En del föds med bra ämnesomsättning och kan äta i stort sett vad som helst utan att röra en siffra på vågen medan någon annan inte kan det. Det är samma sak i allt. Skolan är likadan. Vissa är bättre på någonting än någonting annat. Livet är så.

Var nöjd med dig själv. Du är vacker precis som du är.


Gillar

Kommentarer

elincalise
elincalise,
Såsåsåå bra och viktigt inlägg!! <3
nouw.com/elincalise
Tufwa,
Du är så vettig, försöker just nu ändra fokus från att försöka bli så smal som möjligt till att bli stark och känna mig hälsosam. Du är en stor inspiration då du verkar ha en sån bra inställning till kroppen och kost. Fortsätt inspirera, det uppskattas! <3
instagram.com/tufwa
IP: 82.99.3.229